När vänskapsbanden knytes

Text: Topias Mannisto

Grattis Göteborg på 400 årsdagen! Den 4 juni 1621 gav Gustav II Adolf Göteborg sina permanenta stadsprivilegier och blev därmed en egen kommun år 1623. Till äran av detta så skall jag berätta om Göteborg och dess inflytande på Finland och speciellt Åbo.

Vi på Nyländska Nationen har under årens gång lärt oss känna båda av våra svenska vänföreningar som har sina ursprung i Göteborg. Vi har deltagit på varandras fester i båda våra länder och lärt känna varandra mycket väl. Det finns också på större skala en koppling till denna stad. Många blir kanske förvånade att höra att Åbo stad har Göteborg som vänort. Det innebär att politiker och andra representanter från dessa och andra nordiska städer (Bergen och Århus) träffas vartannat år på för att diskutera och behandla aktuella och gemensamma utmaningar. Bakgrunden till denna vänskap är en intressant historia och värd att berätta om.

Göteborg har historiskt varit en viktig industri- och handelsstad vart finska sjömän och militärer har sökt sig till. Kort efter att Finland blev självständig öppnades det ett konsulat i staden för att sköta sjömännens passärenden och ge synlighet åt den nya staten. Då Göteborg firade 300-årsfest 1923 arrangerades det en konstutställning med nordisk konst som tema. Detta var den första gången som Finland uppträdde som en självständig stat tillsammans med de andra nordiska länderna.

Det mest betydelsefulla som Göteborg och dess befolkning har gjort åt Finland gjordes troligtvis under krigsåren. Hovpredikanten Isaac Béen såg den nöd Finland hade hamnat ut för och beslöt att göra allt vad han kunde för att få göteborgare att stöda Finlandshjälpen. Hans stora genombrott ägde rum på ett societetsbröllop den 10 december 1939 under ett middagstal.

”Kunde inte de goda göteborgarna dela något av sitt överflöd åt hungrande och krigsvärnlösa barn?”

Detta ledde till att en champagnekylare skickades runt om och fungerade som håv. Denna händelse sparkade välgörenheten igång genom hela staden med stormsteg. Göteborgarna var väldigt ivriga att hjälpa, såpass så att även värdefulla konst och antikvaror donerades. Kvinnorna ordnade stickcafé och stickade tusentals varma sockor och vantar till fronten. Bristen på symaterial i Finland var så stor att när hembefolkningen hade fått höra rykten om att soldaterna som stred i Summa området hade kastat bort smutsiga och söndriga sockor i skogen skickade dom omedelbart ett meddelande som förbjöd att göra så. Även dessa sockor var värda att fixas återanvända.

I februari 1940 hade göteborgarna donerat 1.8 miljoner kronor värt i dagens pengavärde. Totalt hade Finlandshjälpen i Sverige samlat in 100 miljoner när det 105 dagar långa vinterkriget tog slut.Dessa pengar skaffades i första fall för att förstärka Finlands militärarsenal, men de användes först efter kriget. Samma hände med guldinsamlingen i Finland. Istället för att köpa flygplan och luftvärnskanoner så skickades allt guld till Sverige som såldes efter kriget för att köpa spannmål. Men donationerna från Sverige, framförallt Göteborg, syns ännu i Åbo. Med dessa pengar byggdes bl.a. småhusområdet mellan centrum och sjukhuset, I området kring dagens Askpark. Husen i området kallas därför för Göteborgshusen. Ett par andra nämnvärda byggnadsprojekt är Anikaisgatans yrkesskola och Åbo konserthus.

Detta missades inte av Åbo stad, som gjorde Göteborg till sin vänort år 1946. Som ett tack donerades en staty gjord av Wäinö Aalto till Göteborg. Skulpturen, När vänskapsbanden knytes hade gjorts färdig 1948 och presenterats på konsttävlingen vid Helsingfors olympiska spel år 1952. Statyn presenterades i Näckrosparken den 8 maj 1955 i Göteborg och dess dubblett några veckor senare i Vänskapsparken vid Trätorget i Åbo.

Statyn på trätorget.

Såsom vi har knutit vänskapsband med göteborgare på studentevenemangen så har dessa två städer knutit sina med varandra. Låt oss därför fortsätta att knyta dem i framtiden också.