Klubbkväll och kärlek över fakultetsgränserna

Text: Lilly Björklund

Efter en lång paus med festande ute i Åbos nattliv var det äntligen dags igen. Det vankades Klubbkväll och Oktober party med NN och ÅKA! Torsdagen den 7 oktober samlades en skara nylänningar, novianer och andra festsugna vänner på Skärgårdsbaren. Beerpongborden var framställda och på dansgolvet spelades dansglad musik för full volym. Det var nästan overkligt att se så många studeranden samlade samtidigt igen. Dansgolvet, bardisken och borden var fulla. Det här är ju nog en av de bästa sakerna med studielivet. Att få glömma alla morgondagens föreläsningar och uppsatser som ska lämnas in. Bara dansa loss och umgås med vänner och träffa nytt folk. Vi är säkert många som har saknat det sedan coronan kom och klubbarna blev tvungna att stänga sina dörrar. Det kunde tolkas av trängseln på dansgolvet.

Det var verkligen så roligt att få se gamla bekanta och även nya ansikten ute i vimlet. En eloge till Skärgårdsbaren för att de alltid levererar! Feelingen var på topp under hela kvällen! Innan Skärgårdsbaren stängde inför natten spelades Dancing Queen av Abba på dansgolvet och då kände jag verkligen att det inte kunde bli ett mer perfekt slut på kvällen. Tack Skärgårdsbaren, tack NN, tack ÅKA och tack alla vänner!

När man vaknade nästa morgon kände man ju nog så att säga av vilken bra kväll det hade varit dagen innan. Fastän jag hade lite tungt huvud och inte hade avnjutit hemskt många timmars sömn orkade jag iväg på teater fredag kväll. Fem stycken tappra nylänningar hade trots gårdagens festande tagit sig ut för att se Morbror Vanja på Åbo Svenska Teater. Håll utkik i nästa nummer av NyläNNingen för att läsa mer om vad jag tyckte om föreställningen!

Vinspöket

”Livet är för kort för dåligt vin”
-Broder Tuck, iaf. då han spelades av Kopp (från Sås och Kopp!) i Svenska teaterns Robin Hood-musikal från 1998 (är jag typ boomer…?)


Kära Nylänningar, vänner. Jag är Vinspöket. En gång i tiderna var jag en nationsmedlem, men i dagsläget finns knappast någon från den tiden kvar, ergo är jag för er inte mer än ett spöke. Ett suddigt kvarblivet minne i någon sorts människoliknande gestalt. Händer med åldern. Dock för att vara ett spöke är jag ett ganska snällt sådant, som mest viskar om vin och annat.

Okok, nog med dramatiken. Denna artikel är riktad till er som vill kanske veta lite mera om vin, i väldigt kort form. Under mina tidiga studieår var vin för mig något som föräldrarna drack och jag inte gillade. Det visade sig att de (actual boomers) drack dåligt vin. På årsfester serverades vin, trevligt? Så där…. Kanske jag kan bjuda på en liten spark emot syftet att våga testa och smaka, att hitta vin som faktiskt är gott, utan att spräcka plånboken. För som rubriken sa är livet för kort för dåligt vin! 

Dessvärre är ett sådant inlägg för kort för att göra någon sorts dykning så vi tar det i väldigt kort form.

NN Vinspöket Vindruvor.jpg

Det finns otaliga tekniker och filosofier, termer och funderingar gällande vin, men i väldigt förenklad form ser det ut ungefär så här:

Vinrankor (växten) växer på avsedd, noga vald, plats. Rankan blommar på våren varefter druvorna börjar utvecklas. Under sommarens gång beskärs, svalkas, skyddas osv. Växten enligt behov. Ju bättre man tar hand om rankan desto bättre förutsättningar för hösten får man. Valet av plats underlättar, t.ex. en havs- eller bergsvind kan både svalka ner rankor i ett annars för varmt område samt vädra bort fukt från druvorna, vilket kunde annars orsaka svamp och andra problem. Ganska ofta finner man rankor lite högre upp på sluttningar, då man kan optimera solens mängd men ändå ha lägre temperatur. 

Druvorna plockas när de är passligt mogna för vinet man vill göra. Därefter pressas saften druvorna, och jäses i t.ex. stora fat. Efter jäsningen lagras vinerna traditionellt i ekfat, nuförtiden även i andra kärl gjorda av t.ex. stål. När vinet lagrat färdigt sker buteljering. Vinet fortsätter åldras i flaska, och många toppviner köps vid en viss ålder men öppnas x-år senare. Detta är orsaken till långtida vinsamlingar, man köper ett vin som sedan med åren utvecklas i ens egna vinkällare. Kort och gott kan man säga att de vin som bäst lämpar sig för detta tenderar att vara aningen dyrare.

NN Vinspöket Vinkällare.jpg


Fun facts om vin:

-Alla världens druvsorter som ofta används för vin har ungefär lika mycket genetisk variation i DNA:t som NN’s två senaste styrelser. Med andra ord är de väldigt nära varandra och inte särskilt olika arter. 

-Det finns två huvudsakliga druvfärger: gröna och blåa. Gröna används främst för vitt vin och blåa för rött vin. Det röda vinet får sin färg från att de blåa skalen tas med under jäsningen och färgpigment kommer med i vinet. Rosévin är oftast gjort på blåa druvor, dvs. ”rödvinsdruvor” men med mycket lite skalkontakt. Orange viner görs inte särskilt mycket (traditionellt i Georgien, finns en del i Slovenien), men det är gjort på gröna druvor, med skalkontakt. Dvs. Görs det som ett rött vin men med av vitvinsdruvor.

-Champagne och andra skumviner kan göras av både blåa och gröna druvor. 

-Många vill för någon konstig orsaka para ihop tunga rödviner med ostarna. Varför är oklart, det är en objektivt konstig idé. Smaken är som baken… Men jag rekommenderar att testa halvtorra eller söta viner med ostarna, parningarna kan bli otroliga!

NN Vinspöket Ost och vin.png

Efter år av att ha druckit 3–12 euros viner, har skribenten funnit att om man köper lite mindre men går upp bara lite i pris till ca 18 euro så finner man redan mycket godare viner. Dessutom mår man inte närapå lika illa nästa dag! (Obs: oklart om Alko ens säljer 3 euros viner mera, de var förskräckliga så gott så)

Vin kommer i en massa olika stilar, och i ärlighetens namn är t.ex. Alkos utbud lite begränsande om man är intresserad, men det finns tillräckligt där för att kunna testa sig runt. Här följer några rekommendationer på viner av olika stil och lite om deras bakgrund:

Klassiskt fransk Bourgogne:

Bourgogne är en väldigt traditionell vinregion i centrala, lite östra Frankrike och har en mycket lång historia. Världens dyraste vin, Romanée-Conti, kommer härifrån. Bourgogne görs i en variation av stilar i både vitt och rött. Vårt exempel här är rött. Bourgogne gör också supergoda vita viner i traditionella stilar, men hösten till ära:

Louis Jadot Couvent Des Jacobins 2019
Detta sätter den arma studenten tillbaka ca 18 euro. Men vilket fynd till priset! Medelfylligt, utmärkt balanserat vin med toner av mörka körsbär, en aning smultron med passlig mild örtighet och krydda. Passar utmärkt till rustika kötträtter eller bara som dricksvin för en mysig höstkväll. Kommer från ett av Bourgogne största vinhus. 

NN Vinspöket Louis Jadot.png
NN Vinspöket rozanne-cuvee-excellence-rose-2020.jpg
NN Vinspöket barth-fructus-riesling-2020.jpg



Tysk Riesling:

Tysk Riesling (druvan heter Riesling, det är vitt vin btw) fick ett dåligt rykte efter andra världskriget. Essentiellt så bombade de allierade sönder hela landet och skrattade sedan åt att de inte kunde producera bra viner efter en total omstart. Konstigt där… Tyskland har dock 1000 år av vintradition bakom sig och producerar absolut utmärkta viner, många spräcker inte plånboken heller på samma vis som högre avsedda regioners produkter gör. 


Barth Fructus Riesling 2020 (från Rheingau) sätter studenten tillbaka 16.85 €. Detta vin här är en favorit här hemma till drickande och till ostar. Det är ett halvtorrt vin, dvs. Det finns mer socker i det- men det är långt ifrån vad som klassas som ett sött vin. I flera år har förresten snobbar och poserare på restauranger krävt torrt för det var en symbol för kvalitet hundra år sen- det är ett helt föråldrat koncept! Våga smaka på sötare viner också, det är otroligt gott. Varför funkar Riesling bra som halvtorr? Skyhög naturlig syra i druvan som balanserar den ökade sötman. Friskt men sött, med goda fruktiga aromer. 

Roséviner från Provence, Frankrike

Rosé kommer i flera olika former från flera olika paikkor. En del är förskräckligt och en del riktigt bra. En ganska pålitlig region att söka i av ofta vänlig budget är nära Provence i Södra Frankrike.

Rozanne Cuvee Excellence Rose 2020
Ganska mild i näsan, lite blommigt och örtigt. Toner av citrus, frukt och jordgubb. Mycket fräsch och elegant, typisk för Provence. Kostar endast 15,48 och är ett riktigt fynd!

Nåväl, min tid att försvinna in i vinkällaren och spöka är här igen, farväl och kom ihåg… livet…är för kort… för dåligt… vin!

Löparglädjen  

Skribent: Leif Andersson

Att springa. Fy vad jag hatade det när jag var i tonåren. Eller, jag hade inget emot att spela fotboll, innebandy eller dylika bollsporter, men att enbart vara ute och springa var bland det mest tråkiga jag kunde tänka mig. Att dra mig utomhus för att springa, bara för springandes skull, förvandlades vanligtvis till ett pass i gymmet eller ett pass på soffan i stället. Då jag nu och då gick ut för att springa, så sprang jag enbart kortare sträckor för att få en aning bättre uthållighet till styrketräningen på gymmet.

Jag för ett antal år sedan.

Det var först då beväringstiden började närma sig som jag insåg att jag måste börja springa oftare. Jag gillade inte det fortfarande heller, men likväl drog jag mig utomhus då jag upplevde att det var något jag helt enkelt måste göra med tanke på min kondition. Hälften av löpfärden gick åt till att svära för mig själv, andra till att fokusera på musiken jag hade i öronen. Så fortsatte det i många år även efter beväringstiden. Löpsträckorna var fortfarande korta, men regelbundna, och huvudsaken var att jag inte stannade hemma på soffan.

Idag har jag däremot kommit att uppskatta springandet, löpandet och joggandet i alla dess former. Det krävde endast en pandemi som gjorde gym tränandet nästan hopplöst för att detta skulle ske. Svordomarna har försvunnit, skogsstigarna och sand vägarna har tagit över gymmet eller soffan som stället där mitt huvud kan koppla av, och musiken har jag lämnat hemma. Löpandet har på något vis förvandlats från en börda till en konstig form av njutning.

Fler ”running memes” hittas nedan.

Jag tror med andra ord att jag har hittat den ökande löparglädjen, som kan överta ens sinnen som ett opium och som kan få en att fara ut och löpa även i den värsta regnskuren. Löparglädjen kan kanske beskrivas som ett sinnesläge där allt som finns utanför dig själv försvinner någonstans långt bort. Huvudet kopplas av och en kilometer byts ut till den nästa utan att man egentligen tänker på det. Ibland erinrar jag mig själv då jag kommer hem att jag inte kommer ihåg vad jag tänkte på under löpfärden, men att mina tankar samtidigt är mer klara nu än före jag startade.

Visst, det kommer fortfarande löpfärder då jag hamnar att tvinga mig ut och då hela färden känns som ett enda lidande. Stunder då jag löper enbart för konditionens skull för att inte bli hemma på soffan, vilket såklart är mycket bra i sig. Men om du vill få ut något ur denna skriftliga självreflektion, så rekommenderar jag starkt för dig att testa på löpandet med öppna sinnen. För ifall du hittar löparglädjen kan du med en investering i ett par bra skor ha hittat dig en sinnesro som du kanske inte hittar bland Netflixs-utbud på soffan där hemma. Så upp och hoppa och ut och svära, för även du kan hitta löparglädjen.

Tips: Läs Nylänningen 2/2021 för att se förslag på motionsspår och rundturer du kan löpa och löpa på i Åbo!

Gamylspalt

Text: Topias Mannisto

När jag först kom till Åbo från Helsingfors hösten 2014 hade jag ingen aning om hur det skulle spela ut sig. Kurserna var en repetering från det man hade läst i gymnasiet och tidvis var det någon fest i lokalen. Jag hade bara några gånger tidigare varit på fest i tonårsåldern och dessa hade tagit slut senast kring midnatt. Det var något nytt för mig och det tog sin tid att bli van med festerna, men det var roligt. Det jag gillade mest var att jag var i en ny miljö med nya möjligheter där praktiskt taget ingen kände mig från tidigare. Att kunna få nya vänner när du knappt någonsin haft sådana kändes bra. Jag har alltid antingen valt att vara eller hamnat vara för mig själv. Snart började jag leta efter ännu flera vänner även utanför min egen ämnesförening.

På hösten 2015 deltog jag i NNs herrmiddag med vikinga-tema, efter att en viss Jockum hade tutat om det. Jag vann priset för bästa utklädsel (se bild). Jag skulle säkert ha deltagit i evenemang tidigare om någon inte skulle ha glömt bort att sätta till mig på NNs mejlinglista, vilket också var orsaken till varför jag aldrig deltog i NNs gulisintagning. Fram tills idag vet jag inte ännu heller varför det gick så, minns dock att jag betalade medlemsavgiften tidigt på läsåret. En annan orsak var att många evenemang krockade med varandra. Motgångarna stoppade dock inte mig från att ställa upp för förtroendeuppdrag för nationen. Jag var med på höstmötet och fick en plats i årsfestkommittén. Flera år senare, 2019, blev jag skattmästare för nationen.

Föreningar vill ha nya medlemmar, särskilt gulnäbbar, i sin verksamhet. De har ungt iver, är öppna för nya upplevelser och vill göra något bra för studentkulturen. Tyvärr så är alla inte lika modiga att ta steget att ställa dig i strålkastarnas ljus och bli synligt aktiva i olika föreningar. Det är lätt att hålla sig på sidan och bara följa med, från en ordinarie medlems perspektiv. Ingen (oftast) tvingas att bli funktionär eller styrelsemedlem och man kan alltid tacka nej till det. Hur skulle det låta att simma och bada bastu vid floden Aare i Bern, Schweiz, eller representera nationen på Sveriges näststörsta frackfest? Det kommer tidvis att vara tufft och svårt, men det är fullt värt det får ut av det.

Fem boktips för varma sommardagar

Här i maj månad har vi äntligen fått känna på lite värme också i Finland. Och vad passar inte bättre då än att slå sig ner i hängmattan eller solstolen med en somrig bok? Därför tänkte jag ge några förslag på ett antal riktigt bra böcker ni kan sluka nu under ledigheten.

Sommarboken – Tove Jansson

Det här är en självklar sommarklassiker och ett måste när det kommer till litteratur under vår varmaste årstid. Sommarboken innehåller flera korta noveller som handlar om Sophia, hennes pappa, hennes mormor och deras liv ute på en ö i Finska skärgården. Vi får ta del av en vacker vänskap som skapas mellan en liten flicka och en mycket gammal kvinna. Det serveras även en mängd livsvisdomar på vägen genom berättelserna. Tove bjuder som vanligt på ett underhållande och mycket lyriskt språk.

Där kräftorna sjunger – Delia Owens

Där kräftorna sjungertoppade försäljningslistorna i USA 2019 och finns nu som svensk översättning. Romanen handlar om den unga Kya Clark som lever ensam i träskmarkerna vid North carolinas kust. När ett mord på den populära quarterbacken Chase skakar om den lilla staden Barkley Cove blir Kya plötsligt huvudmisstänkt. Genom historiens gång lär vi känna Kya in på djupet och det blir en salig blandning av spänning, romans och tårar. Jag förstår verkligen varför den här boken har blivit älskad av så många.

Den svavelgula himlen – Kjell Westö

Det här är en av mina absoluta favoritromaner! Den är skriven i äkta Kjell Westö anda och skildrar familje- och kärleksrelationer vars hoppfullhet och tillgivenhet plötsligt övergår i svärta. Den handlar om en Helsingforspojke som växer upp vid sidan av den välbärgade släkten Rabell. Sommaren spenderas alltid på den Rabellska herrgården tillsammans med sonen Rabell, Alex. Huvudpersonen har fattat tycke för Stella, Alex lillasyster, och genom bokens gång slits han mellan sin kärlek till Stella, vänskapen till Alex och mörka familjehemligheter som inte får avslöjas.

Du, bara – Anna Ahlund

En väldigt somrig bok som innehåller mycket kärlek och erotik. Sextonåriga John blir kär i den två år äldre Frank, oturlig nog samma kille som även hans storasyster Caroline har fattar tycke för. Caroline är den som alltid får det hon vill, men John märker att äkta kärlek inte går att hejda. Och vad vill egentligen Frank? Ung kärlek och hjärtesorg beskrivs på ett trovärdigt sätt och man får verkligen känna de känslor som personerna i boken tampas med.

Innan molnen kommer – Mari Jungstedt

Jag kan inte låta bli att även tipsa om denna bok, som den deckarälskare jag är. Det här är första boken i en helt ny serie av deckardrottningen Mari Jungstedt. Historien utspelar sig på den spanska solkusten. Lisa Hagel har just flyttat från Stockholm till Spanien där hon önskar läka sitt hjärta och börja om efter att hon har blivit lämnad av sin man.  Men friden hinner inte vara länge förrän hon blir indragen i en hel härva av mord. På en flamencokurs träffar Lisa polisen Hector Correa. De börjar nysta i mordhistorien tillsammans och snart har de letts tillbaka ända till Spaniens blodiga förflutna och general Franco.

Jag önskar er riktigt trevliga lässtunder!

Skribent: Lilly Björklund

När vänskapsbanden knytes

Text: Topias Mannisto

Grattis Göteborg på 400 årsdagen! Den 4 juni 1621 gav Gustav II Adolf Göteborg sina permanenta stadsprivilegier och blev därmed en egen kommun år 1623. Till äran av detta så skall jag berätta om Göteborg och dess inflytande på Finland och speciellt Åbo.

Vi på Nyländska Nationen har under årens gång lärt oss känna båda av våra svenska vänföreningar som har sina ursprung i Göteborg. Vi har deltagit på varandras fester i båda våra länder och lärt känna varandra mycket väl. Det finns också på större skala en koppling till denna stad. Många blir kanske förvånade att höra att Åbo stad har Göteborg som vänort. Det innebär att politiker och andra representanter från dessa och andra nordiska städer (Bergen och Århus) träffas vartannat år på för att diskutera och behandla aktuella och gemensamma utmaningar. Bakgrunden till denna vänskap är en intressant historia och värd att berätta om.

Göteborg har historiskt varit en viktig industri- och handelsstad vart finska sjömän och militärer har sökt sig till. Kort efter att Finland blev självständig öppnades det ett konsulat i staden för att sköta sjömännens passärenden och ge synlighet åt den nya staten. Då Göteborg firade 300-årsfest 1923 arrangerades det en konstutställning med nordisk konst som tema. Detta var den första gången som Finland uppträdde som en självständig stat tillsammans med de andra nordiska länderna.

Det mest betydelsefulla som Göteborg och dess befolkning har gjort åt Finland gjordes troligtvis under krigsåren. Hovpredikanten Isaac Béen såg den nöd Finland hade hamnat ut för och beslöt att göra allt vad han kunde för att få göteborgare att stöda Finlandshjälpen. Hans stora genombrott ägde rum på ett societetsbröllop den 10 december 1939 under ett middagstal.

”Kunde inte de goda göteborgarna dela något av sitt överflöd åt hungrande och krigsvärnlösa barn?”

Detta ledde till att en champagnekylare skickades runt om och fungerade som håv. Denna händelse sparkade välgörenheten igång genom hela staden med stormsteg. Göteborgarna var väldigt ivriga att hjälpa, såpass så att även värdefulla konst och antikvaror donerades. Kvinnorna ordnade stickcafé och stickade tusentals varma sockor och vantar till fronten. Bristen på symaterial i Finland var så stor att när hembefolkningen hade fått höra rykten om att soldaterna som stred i Summa området hade kastat bort smutsiga och söndriga sockor i skogen skickade dom omedelbart ett meddelande som förbjöd att göra så. Även dessa sockor var värda att fixas återanvända.

I februari 1940 hade göteborgarna donerat 1.8 miljoner kronor värt i dagens pengavärde. Totalt hade Finlandshjälpen i Sverige samlat in 100 miljoner när det 105 dagar långa vinterkriget tog slut.Dessa pengar skaffades i första fall för att förstärka Finlands militärarsenal, men de användes först efter kriget. Samma hände med guldinsamlingen i Finland. Istället för att köpa flygplan och luftvärnskanoner så skickades allt guld till Sverige som såldes efter kriget för att köpa spannmål. Men donationerna från Sverige, framförallt Göteborg, syns ännu i Åbo. Med dessa pengar byggdes bl.a. småhusområdet mellan centrum och sjukhuset, I området kring dagens Askpark. Husen i området kallas därför för Göteborgshusen. Ett par andra nämnvärda byggnadsprojekt är Anikaisgatans yrkesskola och Åbo konserthus.

Detta missades inte av Åbo stad, som gjorde Göteborg till sin vänort år 1946. Som ett tack donerades en staty gjord av Wäinö Aalto till Göteborg. Skulpturen, När vänskapsbanden knytes hade gjorts färdig 1948 och presenterats på konsttävlingen vid Helsingfors olympiska spel år 1952. Statyn presenterades i Näckrosparken den 8 maj 1955 i Göteborg och dess dubblett några veckor senare i Vänskapsparken vid Trätorget i Åbo.

Statyn på trätorget.

Såsom vi har knutit vänskapsband med göteborgare på studentevenemangen så har dessa två städer knutit sina med varandra. Låt oss därför fortsätta att knyta dem i framtiden också.

Pop Punk is back!

De flesta som känner mig vet att jag är en stor metal entusiast. På gymmet lyssnar jag på Amon Amarth, Disturbed, Five Finger Death Punch och Sabaton. Utanför gymmet på bl.a. Ensiferum, Powerwolf, Rammstein, och Turisas. Vad få känner till är mitt återfunna intresse för poppunk.

Poppunk är en musikgenre jag minns från då jag var liten. När jag var ung i början av 2000-talet spelades poppunk dygnet runt både på radion och på MTV. Det var guldåldern för band och artister som Green Day, Avril Lavigne, Simple Plan, Blink-182, Bowling for Soup och Sum 41. Det är en musikgenre jag totalt glömde bort under årens gång och som i radion så småningom övertogs av den ‘feel good danspop’ som fortfarande är populär idag.

För ungefär ett år sedan började dock dessa band och artister dyka upp på min lista av rekommenderade videon på Youtube. Orsaken bakom detta vet jag inte, för jag hade senast lyssnat på dessa band före Youtube ens existerade. Den nostalgi som övertog mig kan dock inte beskrivas med ord, och jag var tydligen inte den enda som Youtubes märkvärdiga algoritmer hade återförenat med denna genre. ”Poppunk is back!” ropade en del entusiastiskt på kommentarfältet. Andra som hållit sig till genren under alla dessa år svarade med ”Was it ever gone?”. Poppunk generationen var återförenad efter nästan 15 år och låtar vi förr lyssnat på för att de hade en bra melodi hade med åren fått en helt ny mening.

Eftersom jag inte har någon aning om hur välkänd denna musikgenre är bland nationens medlemmar och vänner, speciellt bland er ”younger kids”, så tänker jag i detta inlägg kort presentera några av poppunkens mer välkända namn. Samtidigt tänker jag ta tillfället i akt och presentera ett par intressanta nykomlingar till genren för er som längtat efter nya pop-punk artister.

Blink-182

Blink-182: Ett amerikanskt tremanna band vars musik är väldigt tudelad. Å ena sidan spelar de poppunk som får en på bra humör, å andra sidan har de väldigt djupa låtar om depression. Bland deras mer roliga låtar finns Dammit, First Date,  The Rock Show och What’s My Age Again. För deras mer dystra låtar kan du lyssna på bl.a. Adam’s Song, Down, Home is Such a Lonely Place och I Miss You. Bandets åttonde album släpptes år 2019 och deras nya låt Quarantine från ifjol är riktigt bra.

Simple Plan: En av de få poppunk banden som lyckats hålla sig relevant inom musikbranschen genom att implementera vissa moderna popdrag till sin musik, utan att förlora sin original ton. Bland detta kanadensiska bands äldre låtar finns hits så som Addicted, Crazy, I’d Do Anything och When I’m Gone. Bland deras aningen nyare produktion finns hittarna Boom, Jet Lag och Summer Paradise.

Simple Plan

New Found Glory: Likt de två övriga äldre banden grundades New Found Glory på 1990-talet. Detta är ett aningen mindre känt band än de två övriga, men deras musik symboliserar hur som helst hela eran av 2000-talets poppunk. Deras största hit är definitivt My Friends Over You, men även låtar som Dressed To Kill, Head on Collision och Hit or Miss kan föra en på en poppunk nostalgifärd nästan 20 år tillbaka i tiden.

Machine Gun Kelly: En av nykomlingarna till genren. Machine Gun Kelly är en amerikansk rap artist som ska ha blivit dissad så hårt av Eminem att han ifjol böt musikgenre. Påminner mycket om Blink, vilket förklaras av att Blink-182:s trummis Travis Barker finns bakom hans produktion. Till hans större poppunk hits räknas åtminstone en riktigt bra cover av Paramores Misery Business samt låtarna Bloody Valentine och Concert for Aliens.

Machine Gun Kelly

Okej, jag kunde inte välja bland de övriga nya poppunk banden. Band som Forever Starts Today, Hopes on Hold, Stealing Home, Against What’s Best och Sleep it Off är alla ännu på gräsrotsnivån, men likväl har de alla den distinkta poppunk karaktären i sig. En karaktär som för mig på en nostalgifärd tillbaka till mer bekymmerslösa tider. När har du senast gått tillbaka till den musik du lyssnade på för 5, 10, x antal år sedan?

Skribent: Leif Andersson

Mellersta Nyland del 2

Ett par månader efter Tusby-utflykten var det dags för nästa “expedition” i mellersta Nyland. På väg söderut mot Helsingfors, stannade vi först i Hyvinge. Den troligtvis mest kända sevärdheten här är Finlands Järnvägsmuseum. 

Suomen Rautatiemuseo-Finlands Järnvägsmuseum

Museet invigdes 1898 i Helsingfors. Huvud-järnvägsstationens östra flygel fungerade då som lokal. Först på 70-talet flyttades museet till Hyvinge. I museet finns 3 utställningshallar med tågvagnar, ett lokstall med diverse ånglok och på gården en före detta järnvägsstation. 

Museet har bland annat 3 utställningshallar och ett lokstall

En av de främsta sevärdheterna är kejsarens tåg, som första gången användes i Finland 1876 då Kejsar Alexander II besökte storfurstendömet. Varför tåget bevaras här sedan 1923 och inte i Ryssland, beror högst antagligen på att efter revolutionen ville Kommunistpartiet bli av med allting som tillhörde kejsarens familj.

Kunde inte fota insidan tyvärr. Kanske bättre så, eftersom du som vanlig medborgare skulle bli avundsjuk och börja planera revolution. 

På museets gård

Så gott som allting i Finlands järnvägshistoria är samlat på museet. Stämningen i museet är fridfull och ambient. Inträdet för studerande är 6 euro. Från Helsingfors kommer man hit på 40 minuter med tåg. Tyvärr måste vi vänta på att restriktionerna lättar, eftersom museet är stängt under pandemin…

Efter museibesöket, lämnade vi Hyvinge bakom oss och åkte vi vidare till Nurmijärvi. Till näst blev det naturupplevelser. Här finns nämligen Nylands längsta fors, Nukarinkoski. 

“Nukarin tammi” -Dammen som även nämns i Aleksis Kivis 7- bröder

Från 1700-talet fram till 1950-talet fanns här en såganläggning. Ruinerna finns ännu kvar på en “ö” mitt i forsen. Härifrån flottade man stockar ända ner till Helsingfors, som sedan exporterades till Europa.

Nukarinkoski, Vanda ås längsta fors, ligger ca 45 km norr om Helsingfors.

Forsen är ungefär 1,3 kilometer lång och vattenfallen tillsammans 25 m höga. Vid området finns en nästan 3 kilometer lång vandringsled. För den som vill fiska, är Nukarinkoski ett av de bästa fiskeställena i Vanda å. En utmärkt plats för friluftsliv, här finns bland annat en “laavu” och två eldstäder, var man kan lägga upp eld och grilla.

Man kan också lägga upp eld vid forsen

Sommartid kan man även övernatta på området, men på grund av det kalla vädret var det inte ett alternativ för oss. Så vi fortsatte mot Helsingfors istället. 

-Thompsa,NNs kulturminister
Ps. Expeditionen fortsätter i del 3 och kommer upp senare på våren. Del 1 från Tusby publicerades i oktober.

Årets påskägg enligt Blommis

Jag har “uppoffrat” mig för nationen och skaffat jättemånga olika påskägg för att provsmaka så att just du kan slippa stressen och istället köpa det bästa påskäggen direk i godisbutiken! Jag har köpt baserat på etiketter och beskrivningar och försökt köpa sådana som låter goda, men jag såg till att också köpa några gamla bekanta som alla vet och känner till. Jag undvek att köpa alltför många leksakschokladägg utan koncentrerade mig på sådana var chokladen var huvudsaken. Jag ger alla äggen ett vitsord från noll till fem helt och hållet baserat på min egna smakupplevelse.

Kinder Surprise

Kinderägg är kanske det ägg som de flesta av oss är mest bekanta med. En av dom stora grejjerna med kinderägget är leksaken man får med och målgruppen för kinderägg är helt klart huvudsakligen barn. Det betyder att chokladen är ganska söt och, förlåt mig redan i förväg, litet ointressant för vuxna. Det yttre skalet av chokladen är brun mjölkchoklad och på insidan av mjölkchokladen finns det ett tunt lager av vit choklad. Resultatet blir en söt och ljuvligt sträv choklad som snabbt smälter i munnen och smakar kraftigt sött och vit choklad, smaken och konsistensen är ganska nära andra vit-chokladplattor och ägget saknar helt något bittert eller stickigt utan är välkomnande och lämplig för de flesta. Om man inte vill ha leksaken är kinderäggen dock lite dyra och ointressanta. Därför ger jag dem ett lägre vitsord än jag hade trott från början :(.

Kinderägg får 3/5 påskharar 🐰🐰🐰

Fazer Mignon

Mignonägg är en klassiker! “En handgjord finländsk klassiker sedan 1896. Äkta äggskal fyllt med finaste mandel- och nötnougat. (…) Mignonäggen tillverkas för hand i Finland. Äkta äggskal fylls med sammetslen mandel- och nötnougat som även kommer till sin rätt i heta mjölkdrycker och bakverk.”.

En stor del av Mignonäggens charm är presentationen! De köps i riktiga äggkartonger och chokladen är omsluten av riktiga äggskal, som för övrigt är en biprodukt från Fazers brödtillverkning. Det första man lägger märke till då man sätter en bit av mignonägget i munnen är hur mjuk och len nougaten är och hur snabbt känslan sprider sig i munnen. Smaken är omedelbar och härligt smakande av hasselnöt och mandel och underbart söt. Nougatens bitterhet och sötma är i harmoni med varandra under hela smakupplevelsen som långsamt försvinner tills man tar en bit till. Jag brukar avnjuta mignonägg en fjärdedelar per gång och med ett stort glas mjölk bredvid.

Fazer Mignonägg får 6/5 påskharar! Min absoluta favorit! 🐰🐰🐰🐰🐰🐰

Linnunmunia – mjölkchokladdragé

Fågeläggen har naturligtvis ingenting med riktiga fåglar att göra, men de ser roliga ut! Skalet är hårt socker som är färgat att se ut som fågelägg med oregelbundna fläckar här och där. De vackra äggen är trevliga att ha framme i en skål fast ännu trevligare att äta förstås :). Då man biter i ägget märker man hur mycket ägget liknar amerikanska pastiller till konsistens och smak. Med andra ord, ett ganska hårt skal med en vanlig men riktigt god mjölkchoklad i mitten. Smaken försvinner ganska fort och blir inte kvar i munnen så man provoceras att ta ett till ägg genast efter, och ett till, och ett till… Det blir en trevlig balans mellan skalets sockriga smak och mjölkchokladens mjuka lena smak som gör helheten riktigt bra.

Fågelägg mjölkchokladsdragé får 4/5 påskharar 🐰🐰🐰🐰

Marabou Oreo eggs

Oreoägg är roligt förpackade i en nästan riktig äggkartong och är litet mindre än ett kinderägg. Oreoäggen har ett tunt skal av mjölkchoklad runt en kräm som smakar mycket sött och gräddigt. Krämen har smak av vanilj och små bitar av oreokex i sig. Man kan tänka sig att mitten av ägget är den vita krämen från mitten av ett vanligt oreokex med små bitar av oreokex i sig. Äggets skal är vanlig mjölkchoklad och är inte spännande, men det är däremot mitten och krämen. Enligt instruktionerna ska man äta krämen med sked och skalet till sist. Då man äter krämen märker man hur överväldigande söt den är. Den smakar nog gott, men det är på tok för sött för mig. Oreobitarna är roliga!

Marabou Oreoägg får 2/5 påskharar. 🐰🐰

m&m’s eggs

m&m chokladäggen är mycket vackra. De är färgade i många olika färger med den klassiska m&m-logon och är spräckliga och påminner lite om fågelägg. Mycket fina att ha framme i en vacker glasskål. Smaken är precis som vanliga m&ms. Ett skal av hårt socker som är fyllt av den bekanta goda mjölkchokladen. Äggen är perfekt storlek för att lura en att äta en till och en till och en till. m&ms chokladägg är lite av ett antiklimax. De smakar nämligen precis som normala m&m chokladdragéer. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men lite ointressant. Passar säkert allas smak, men är samtidigt knappast någons favorit.

m&ms chokladägg 3/5 påskharar 🐰🐰🐰

Lindt Lindor chokladägg

Äggen är tre stycken olika smaker i olika färger i samma paket. Smakerna är bekanta från Lindts chokladbollar och det är definitivt inte en dålig sak! Chokladen är mjuk och god och då man biter igenom skalet kommer man åt den underbart krämiga mitten som smakar starkt av högkvalitéts choklad. De tre smakerna är mörk, mjölk och vit choklad. Storleken på äggen är bättre än Lindts bollar för man kan ta hela i en tugga istället för att dela och klotta.

Lindt chokladägg 5/5 påskharar 🐰🐰🐰🐰🐰

Anthon Berg dragerade chokladägg

Det här är vad jag beskriver bäst som pappas chokladägg. Färgerna på äggen är dämpade, chokladen är mörk och bitter och paketet är passligt litet. Då man tar i ägget och biter i tror man att detta kommer att vara ett annat ointressant dragéeägg men då har man fel! Skalet är som vanligt av hårt socker och då man kommer till mitten kommer genast smaken av bitter mörk choklad igenom. Balansen mellan sockret och den mörka chokladen blir passlig och det är trevligt att ha ett ägg med lite annorlunda smak och inte bara sötman i fokus. Dessa ägg passar att ta ett nu och då till skillnad från dom andra mera söta äggen som provocerar en att fortsättningsvis tugga vidare.

Anthon Berg dragerade chokladägg 4/5 påskharar 🐰🐰🐰🐰

Guinness Dark chocolate egg with Guinness chocolate pints

Det här ägget köper man inte i huvudsak för att äta. Det här ägget köper man för att det är en rolig grej och för att det är spännande och annorlunda!! Ett så här stort ägg är en trevlig present eller något man köper för att öppna tillsammans och som underhållning en påskkväll. Det uppenbart speciella med ägget är storleken, men läser man texten så ser man att det inte sen heller är den huvudsakliga smakupplevelsen. Ägget är ihåligt och gjort av en god, mörk choklad och i paketet finns det med skilt sex stycken praliner som är det huvudsakliga och det som är spännande från en smakupplevelse-synvinkel. Pralinerna består av ett skal med två olika sorters hårda choklader. En mörk choklad som har härlig bitterhet och fyllighet och en ljus mjölkchoklad som föreställer skummet på ölstopet. Inuti pralinen finns det en krämig guinness-smakande fyllning som ger hela pralinen en underbar till dimension. Sötman och bitterheten från chokladen blandas med bitterheten från den maltiga guinnessen och man kan ana sig en smak av alkohol (speciellt i doften). Ju längre man håller pralinen på tungan desto mera övergår bitterheten från den mörka chokladen och maltigheten till sötma och en mjuk nyans av alkoholpraliner. Pralinen är en spännande upplevelse. Jag skulle inte kalla den direkt god ur en godissynvinkel men den är fyllig och bitter som något man kunde ta efter en matbit eller vid sidan av en kopp kaffe. Lite som marsipan inte direkt är godis men ändå gott. Äh jag vet inte.

Ägget är en gimmick. Det är en kul gåva och något som är roligt att testa och prata om men på grund av det hutlösa priset är den svår att rekommendera. Synd att pralinerna inte säljs skilt.

Guinness chokladägg 4/5 påskharar 🐰🐰🐰🐰

Ferrero eggs

Mjölkchokladägg med hasselnötfyllning. De här äggen är spännande eftersom de har ett kex på insidan. Tänk dig Suffeli men med nutella i mitten så är du ganska nära! Smakerna är bra i balans med varandra fast det inte är jättespännande eller unika smaker. Ägget blir lite onödigt sött enligt mig men hasselnöten gör att smaken blir kvar i munnen en stund efter att man ätit och det gör att man inte måste eller vill fortsätta äta genast hela påsen som vissa andra karameller. Kiva smak, men inte hemskt märkvärdigt!

Ferrero eggs – 3/5 påskharar 🐰🐰🐰

Sorini Ovetti Salty Crunchy Caramel

De här äggen kan jag inte säga att jag sett tidigare. Texten är på italienska och tillverkaren är helt okänd för mig. Men baserat på beskrivningen “salty crunchy caramel” bestämde jag mig för att testa i varje fall!

Ägget har ett tunt skal av mjölkchoklad men den märker man knappt, för det är den underbara fyllningen som tar uppmärksamheten direkt man kommer åt den! Den krämiga fyllningen smakar starkt av karamell och salt genast och balansen är alldeles underbar. Sötman från chokladen, den feta gräddiga krämen, saltet och karamellen fungerar utmärkt tillsammans och det känns som att man kunde äta detta hela dagen alla dagar. Faktiskt underbart ägg, bara man får tag på dem. Rekommenderar starkt!

Sorini Salty Caramel chokladägg – 5/5 påskharar 🐰🐰🐰🐰🐰

GamylspalteNN

Hmm tja, vad skall en gamyl nu säga som inte ni yngre kommer att lära er genom era egna
erfarenheter och misstag? Sannolikheten är att ifall du läser denna text just nu så har du
aktiverat dig inom NN och kanske även andra föreningar. Detta är superbra, för att vara
verksam inom föreningar är bland det mest givande sakerna som man kan göra under sin
studietid! Man får lära sig att ta ansvar för något som är större än en själv, knyta värdefulla
kontakter till diverse företag och organisationer, möjligen vistas i andra länder och helt
enkelt skaffa sig roliga minnen och vänner för livet. Kanske man rentav gillar det så mycket
att man plötsligt finner sig i styrelser och förtroendeuppdrag för N:te året och på sitt N:te2
studieår. Eventuellt slås man av tanken att man borde nog småningom bli klar, men
studieutdraget ser lika rikt ut som ens bankkonto.


Många har funnit sig i den situationen och börjar eventuellt undra (när det tryter till som
värst) ifall det faktiskt var värt att ”göra allt”. Kanske en prioritering av studentikosa framför
allt annat har eventuellt bekostat sig på övriga studier, jobb och relationer. (Övriga gamyler
relaterar här) Men eventuellt kommer man över det och jag skall förklara varför!


Jag skulle nästan våga påstå att det inte finns en enda sak som jag skulle ångra under min
studietid. Gud och resten av akademien vet att jag har gjort en hel del dumheter, prioriterat
saker fel och gjort en massa misstag. Jag har dock även gjort väldigt mycket rätt! Varje
motgång och varje framsteg, hur än litet, medför lärdomar som utvecklar dig som individ.
Även om jag emellanåt gjort saker som i efterhand verkade rent av debilt, så har dessa
erfarenheter format vem jag nu är, och bygger upp en mognad som ser till att man undviker
samma misstag och som följer tidigare framgångar. Jag tror djupt på att merparten av
bildningen man får under sin skolgång, i synnerhet under universitetstiden, kommer
annanstans ifrån än skolbänken.


Så med detta i baktanke vill jag att ni kör på så hårt ni orkar! Det är inte bråttom
någonstans, arbetslivet väntar ända tills vi eventuellt pensioneras vid 80-årsåldern! Ta vara
på varje möjlighet och gör hellre för mycket än för lite (inom egen kapacitet), så slipper man
ångra att man lät bli att göra något senare. Eventuellt avtar marginalnyttan av deltagande
vid varje fest, axlandet av tusen förtroendeuppdrag och förskjutandet av studierna.

Tidsperioden för när just du kommer att gå igenom detta varierar, men du vet nog av det
när du är där! Detta kallas mognad, men det är inte värt att skynda på den. Den kommer
inom sin tid men innan det finns så mycket att utforska, stunder att uppleva, färdigheter att
utveckla och kunskap att lära sig! Ta vara på allt och njut så länge ni kan, det är värt det!


Jag vill som ledare för lost boys i neverland nu räcka facklan vidare till dig! Och var inte
orolig för att ta emot den, så länge du håller i facklan är du på livets resa, men vid något
skede kommer även du att skänka den vidare. Jag, om någon, är ett bevis på det. xD


Sandis